bridgetjonesblirmamma

Jag dricker kaffe utan att bli störd och jag går ensam på toaletten. De benefits jag hört ska vara så fantastiska med att börja jobba. Men det känns inte så. Inte när Mr Darcy meddelar att han druckit kaffe på Öppna förskolan och att vår son älskade att vara där. Och att de senare hängde på en nyupptäckt gräsmatta. I solen.

Jag har suttit 8 timmar inomhus framför en dataskärm. Nya arbetskamrater och arbetsuppgifter. Inget att klaga på. Att äta lunch ute är ju inte heller så dumt.

Men jag saknar vår bubbla. Och våra luncher hemma, lagade efter Cathrine Schücks recept.Och jag saknar min son. Tittar på bilder hela tiden. Han är en liten kille nu.

Jag tänker, fastän det var en horrorförlossning och att jag blev svårt sjuk efteråt och sen fick bearbeta traumat länge, att jag vill uppleva detta första år en gång till. För det är fantastiskt! En liten människa har kommit till jorden. Ett litet sötgosufo som jag bara vill pussa på. Som sticker in fingrarna i alla kontakter han ser. Som pratar med alla barn, hundar och ensamma damer han ser.

Jag har aldrig känt mig så mycket som mamma som nu. Nu när jag på något vis konfronteras med den jag var innan.