Det stora äpplet
Vad hände med New York? Jo, jag började tvivla på mig själv. Tyckte att det var mer än vad jag förtjänade och undrade samtidigt om jag skulle klara av det. Och om jag skulle klara av att sätta jobbet före familjen. Jag fick den uppfattningen. Att det är så att göra karriär i USA. Så jag tackade inte riktigt ja, men inte heller nej.
Det har hänt så mycket i mitt liv de senaste två åren. Det här med att bli familj var större än jag kunde föreställa mig. Och så har jag flyttat ihop med Mr Darcy, köpt lägenhet och flyttat, rest över halva jordklotet, förlovat mig, bytt jobb, varit gravid och senare ganska så sjuk. Det är först nu bitarna börjar trilla på plats. New York är on hold.
Känner igen mig. Maken fick jobb i Hong Kong när jag väntade vårt första barn. Vi testade i 3 månader men insåg att det inte var rätt beslut just då, av flera orsaker. Och jag tänker att det var tur att jag redan var gravid, för att jag inte varit det och vi åkt dit så hade jag nog väntat med barn i flera år, eftersom jag hann bli tillfrågad om ett bra jobb därborta, och hade säkert ångrat det senare.
Vi letar ju utlandskontrakt nu och nu är det ju en annan grejj, barnen är 3 och 1. Förhoppningsvis så är vi iväg under det närmaste året :)
Hur lång tid tog det för dig/er att bli "föräldrar"? Jag tycker att nu när sonen är 10 månader kan vi slappna av. Lite. Känns bara som att lägga till stress att dessutom flytta utomlands den första tiden. Låter toppen att flytta iväg med två knattar som är "stora" och vara klar med graviditeter (min var hemsk, kunde inte jobba alls i slutet).
Jag vet inte riktigt, man passerar ju olika sorts milstolpar i föräldraskapet. Jag minns att jag kände mig så tacksam när vårt första barn fyllde ett år, det kändes verkligen "wow vi har överlevt ett HELT år - som föräldrar". Barnets pappa jobbade väldigt mkt när hon var ca 3-9 månader och sedan när hon var ca 10 månader så åkte vi en månad till asien på semester. Där kom vi ikapp lite mentalt i familjelivet.
