Vår son upptäckaren
Efter några dagar på förskola kan vi konstatera att vår son är en upptäckare. Han nöjer sig inte med att vara inne på sin avdelning, han vill vara på alla och gärna leka med äldre barn. Och han är en gullis. Han ger barn som gråter mjuka djur och nappar, han hjälper till.
Samtidigt oroar jag mig, han varken sover eller äter på förskolan. Och ingen av de andra barnen öppnar dörrar, tänder lampor, tuggar på fluffiga spegelramar eller klättrar på bokhyllorna. Men det verkar som han vet vad man "får".
Jag är så glad att han är social, utåt och inte det minsta blyg.
Jag minns min första skoldag. Min bästis och jag var så överlyckliga över att få börja skolan att vi sprang in i klassrummet. Det misstolkades att vi var busiga/olydiga.
Jag tror att min son är väldigt lycklig.
Samtidigt oroar jag mig, han varken sover eller äter på förskolan. Och ingen av de andra barnen öppnar dörrar, tänder lampor, tuggar på fluffiga spegelramar eller klättrar på bokhyllorna. Men det verkar som han vet vad man "får".
Jag är så glad att han är social, utåt och inte det minsta blyg.
Jag minns min första skoldag. Min bästis och jag var så överlyckliga över att få börja skolan att vi sprang in i klassrummet. Det misstolkades att vi var busiga/olydiga.
Jag tror att min son är väldigt lycklig.
Kommentarer
Trackback