bridgetjonesblirmamma

Det är bevisat att småbarnsföräldrar är mer effektiva än de som inte har små barn. Jag känner mig verkligen sådan nu. Beviset kom när jag började jobba! Surdegar ingen tagit tag i har jag redan betat av. Hurra!

Idag tog vår son sina första steg utan att hålla i sig. Det började redan under förmiddagen när han tog tag i klosslådan och sen bara ställde sig upp.

Du är så stor nu älskade snutt! Och på parkleken nu under eftermiddagen var det rutschkana, gungbräda, grisarna och äta blommor för hela slanten. Du lär dig så fort! Sen såg jag nyfödda bebisar på tv och blev helt vimmelkantig hur fort det här året har gått. Jag är så glad att jag har pussat på dig extra idag för jag älskar dig så mycket!

Med stormsteg närmar sig vår sons första (eller ja, det är ju den andra!) födelsedag. Vi vet inte vad vi ska köpa i present. Mr Darcy har köpt en liten bondgård på Blocket. Han kanske är lite liten för den ännu. Vad vill en framåt ettåring egentligen ha? En Bobbycar? Duplo Zoo?

När min kusin var lika liten som min son är nu hade han en skumgummihjälm för att han inte skulle skada sig när han bumpade in i saker. Jag har alltid tänkt att det var ganska så nojigt. Och onödigt. Barn måste få ramla lite?

Jag har varit jätteorolig för att min son ska trilla från sängen eller ramla på klinkergolvet i hallen. I somras trillade han så klart från sängen (mitt fel!) och nu har han halkat på klinkergolvet och slagit i huvudet under förmiddagen. Han verkar okej. Men det känns skit. Som om jag inte har koll. Det är inte alls okej att ramla lite.

Jag vill klä mig i färg! Jag vill inte ha svart handväska och se ut som en gammal reklamare. Ge mig oxblod. Ge mig vit fårpäls. Och gröna stövletter!

Mr Darcy köpte ett regnställ till vår son igår. Det känns som ett nytt kapitel. Kläder för alla väder. Jag älskar Polarn och Pyret och deras grymma kvalitet. Bäst känns det förstås att fynda på rean, men ett ordentligt regnställ kan man inte knussla med. Mr Darcy och jag behöver också regnställ. Så att vi kan hänga med och slippa stå och frysa under ett trasigt H&M-paraply.

Ja, jag glömde ju att skriva: Jenny Lumet har dessutom en dotter på 15 månader. Och en nystartad raketkarriär in her 40s. Jag är så impad.

Läste om Jenny Lumet i Vogue igår. 42 år och stjärndebutant som scriptwriter. Okej, hon är inte riktigt från the block, utan mer från Upper East och Hamptons. Men va fasen! Grymt imponerande att starta en karriär efter 35. Jag blir så peppad! Vill se Rachel Getting Married nu!

De första dagarna på jobbet har jag knappt fattat något alls. Orden kommer inte i rätt följd eller så hittar jag dem inte. What liksom?! Men nu börjar det funka! Hurra! Och jag har fått en ny skön playlist till Spotify som passar bra när man ska sitta vid datan. Sen får jag rapporter från ett solbadande Stockholm att bebisen som har blivit ett barn kör vagn i Humlegården. Alldeles själv utan att någon håller i honom. Lilla hjärtat!

Har köpt augustinumret av amerikanska Vogue. Ska läsa om framgångsrika mammor i fyrtioårsåldern och inspireras. Känner mig som en old lady på jobbet av många anledningar. Vill bli framgångsrik 40-åring. Vill slå alla med häpnad och göra det jag alltid sagt att jag vill göra. Jag hade så bråttom när jag var 25. Sen jobbade jag som en galning i 10 år. Men man ska inte glömma sina drömmar som Sara Paborn sommarpratade om.

Hur gör man? Och kan det ens kallas uppfostran nuförtiden?

Jag dricker kaffe utan att bli störd och jag går ensam på toaletten. De benefits jag hört ska vara så fantastiska med att börja jobba. Men det känns inte så. Inte när Mr Darcy meddelar att han druckit kaffe på Öppna förskolan och att vår son älskade att vara där. Och att de senare hängde på en nyupptäckt gräsmatta. I solen.

Jag har suttit 8 timmar inomhus framför en dataskärm. Nya arbetskamrater och arbetsuppgifter. Inget att klaga på. Att äta lunch ute är ju inte heller så dumt.

Men jag saknar vår bubbla. Och våra luncher hemma, lagade efter Cathrine Schücks recept.Och jag saknar min son. Tittar på bilder hela tiden. Han är en liten kille nu.

Jag tänker, fastän det var en horrorförlossning och att jag blev svårt sjuk efteråt och sen fick bearbeta traumat länge, att jag vill uppleva detta första år en gång till. För det är fantastiskt! En liten människa har kommit till jorden. Ett litet sötgosufo som jag bara vill pussa på. Som sticker in fingrarna i alla kontakter han ser. Som pratar med alla barn, hundar och ensamma damer han ser.

Jag har aldrig känt mig så mycket som mamma som nu. Nu när jag på något vis konfronteras med den jag var innan.

Sista dagen innan jag börjar jobba. Tankar gos med min son. Besökte en av Stockholms fina parklekar under förmiddagen. Tittade på en gris bland annat. Och hörde en mamma kalla sin son för "smutsgris". Han var inte alls smutsig. Denna jakt på att se tjusig ut, det perfekta? Är det så vi har blivit vår generation? Funderar jag.

Min son kryper i sand och grus och verkar behöva grovarbetarkläder för att de ska hålla. Jag har barnmat på kläderna och svettas... som en gris för att hänga med i sonens tempo. Jag är inte tjusig i sandlådan eller i parkleken. Andra är. Jag avundas dem.

Sen ser jag tjusiga damen Camilla Thulin och hennes man powerwalka på vägen hem. De är svettiga som grisar de också. I för aktiviteten lämpliga kläder. Gore-tex here I come! Skaljacka, gummistövlar - ge mig rubbet!

Vår son kan numera äta med sked. 11 månader. Snart fyller du ett och ska få sleva i dig en gräddtårta!



Det här kitet kan man köpa på babyland.

För dig, dig och dig. Puss och ostkramar!

Bebin växer så att det knakar. Nya mockisar från Bobux är beställda i storlek large. Själv har jag köpt stövletter från Filippa K. Mamman ska börja jobba och bebin kör park life med sin pappa. Han är en sån glad lax vår lilla son. Bliss!

Babyland har erbjudande på grindar. Något för vår köksbalkong. Trappan är säkrad. Men inte balkongen. Vår son klättrar på allt. Under semestern ville han klättra in i öppna spisen.

Hur har ni det med dejtandet av era partners? Mr Darcy och jag har haft några dejter på tu man hand sen vår son föddes. Men aldrig att vi har varit borta över natten eller så. En vän sa till mig att det var först när hennes son var ett år som de vågade sig iväg till ett hotell typ några kilometer bort. Shit! Vår son är alldeles snart ett år, och en natt på tu man hand och sovmorgon känns långt borta. Men en dejtnight är okej. Längtar till nästa. I September. Då ska vi se The September Issue.

Mr Darcy har börjat sin föräldraledighet och får kredd av tanter på stan. För att han är man och tar hand om sitt barn.

Det kanske inte syns, men de här kläderna görs i XL. Grymt!

Det verkar som om preppy-söt-brittiska-designern Luella på rea är något som passar en äpple-mamma-kropp alldeles utmärkt. Hurra! Ovan bild från S/S 09.

Vår son skriker av lycka när han ser andra barn, han vill in till dagiset som ligger här bredvid. Shit! Det är ju 5 månader kvar dit. Som tur är finns det barn lite här och där som inte heller har börjat på dagis ännu. Vad gör man utan dagis?! Eller förskola heter det ju.

Det gick att fynda så här i slutreatider. Hittade en galen glittrig sak på NK. Inte vet jag, men jag tror den speglar min state of mind. Det ska bli så kul att börja jobba och det blir med en rivstart. Film ska spelas in och en massa annat. Tack kära kollegor! Ni är så grymma!

Så tidigt vaknar ett hemvändande barn. Jag är en zombie. Idag den stora dagen när jag ska fixa kläder till min XL-äpplekropp. Tar rådet från Ebba von Sydow och ser om det finns något reafynd kvar.

Läste boken The Contented Toddler Years av Gina Ford under semestern. Bra bok! Och artikeln i Svenskan om "metodraseri". Väldigt träffande! Mr Darcy känner ingen sig, som den orolige.

Jag gillar inte Anna Wahlgrens sovmetoder. Men jag gillar Gina Fords metoder. Hur man strukturerar upp dagen för en liten bebis som växer upp till ett barn. Vår son sover hela natten sen han var sex månader och hela natten med undantag för ett par matningar sen han var två månader. Vi har rutiner som liknar Gina Fords. Då funkar det mesta!

Nu när vår son gått från bebis till barn ska jag börja jobba. Och vår son ska börja på babysång med sin lilla kompis D och papporna ska hänga med.

Jag var på babysång med min son en gång när han var tre månader, medsläpad av en i mammagruppen. Som undrade vilka andra aktiviteter vi gjorde. Eeeek! Då låg min son under ett babygym och sög på sin gummigiraff. Och var inte alls intresserad av sång. Han ville sova. Men nu. Nu börjar aktiviteternas tid på riktigt.

Nu när vår son gått från bebis till barn och jag ska börja jobba. Nu när han skrattar högt när vi delar på en äppledrickkartong för att det är ett sugrör i. Nu när jag börjar känna mig som mamma-varm-i-kläderna. Attans!
 

Efter 10 dagar med handdisk och varierat väder är vi äntligen hemma. Bebin och jag svettades på planet. Men nä, han är ingen bebis längre. 11 månader och kryper som en vilding mot alla eluttag han ser. Nu står han upp vid fotöljen och bankar på den. Hurra finaste lilla gospojke! Du är stor nu.

Nu sticker vi på semester i 10 dagar. Utan internet. Oj! Men sen ska jag fortsätta blogga igen och se om nån fortfarande vill läsa. I min packning finns bl a:

Boken The Contented Toddler Years av Gina Ford

Bebispool med soltak

Kokböcker av Cathrine Schûck, t ex Ät dig yngre

Ett flak med färdigblandad välling

Gå-stavar

Japp, som ni ser är åtminstone två saker i packningen inte speciellt thirtysomething. Utan mera pensionär. That's me!

Jag är så gammal att jag tittade på tv-serien Thirtysomething i slutet av 80-talet. Om två killar som jobbade på reklambyrå och om deras fruar och barn och sånt. Nu är jag där själv. Jobbar på reklambyrå, är trettionånting och ska gifta mig och har fått barn. Vad hände egentligen i slutet av serien?

Vi barnsäkrar i lägenheten. Sätter upp en grind i trappan. Och har ont i ryggen. Vår son vill inte alls krypa. Han vill allra helst gå i trappor. Han rycker i våra armar. Det betyder "jag vill upp, jag vill gå, led mig". Har försökt få honom att tycka att gå-vagnen från Brio är lite intressant. Icke! Vi tröstar våra ryggar med att snart borde han kunna gå själv?

Jag gillar att läsa bloggar som Hotspot och Ebba von Sydow. Har följt dem sen start. För att de bloggar proffsigt och... är härligt gammaldags på något vis. Det känns som om båda två skulle kunna ha mamelucker. Och få det att låta trendigt och sälja slut. Sen är jag grymt avis på deras förmåga att reafynda och vara med basgarderob. Just nu är jag galet fixerad vid kläder. Har inga. Har gått upp till XL. Ser ut som ett äpple. Börjar jobba om tre veckor. Måste se stilig ut. Hjälp!

Författaren Sara Paborns sommarprat i P1. Sara Paborn som sa upp sig från jobbet som copywriter på en reklambyrå och skrev romanen Släktfeber. Jag blir särskilt berörd av orden om att ligga på psyket, tro på sina drömmar och att se sig själv som den man är. Inte den man tror att man vill vara.

Jag tycker att det är kul att kokettera med att jag har varit singel så himla länge, träffat massa flänga killar och sen hastigt och lustigt blivit både sambo och mamma. För att det är fantastiskt att det kan hända! Det är därför jag älskar att läsa gamla intervjuer med Martina Haag. Som varit så "misslyckad". Singel och arbetslös skådis. Och sen fått man och massa barn och gjort braksuccé i 40-årsåldern. Observera! 40-årsåldern! Då man i t ex reklambranschen (min bransch) anses föråldrad om man är kvinna.

Jag vill bli en succé. Jag vill bli som du Martina Haag! Ett eget varumärke som skriver bok efter bok och spelar in en egen film. Du är grym.

Hade det här varit tre år sen och jag varit singel och nydumpad för femtielfte gången hade hade jag förmodligen mått fysiskt dåligt av ett knäpptyst spa ute i bushen. Nu var det allt jag kunde önska mig!

Jag har legat i en däckstol hela dagen och läst och tänkt och lyssnat på podradio. Första dagen på egen hand sen min son föddes. Det var helt underbart! Känner mig inte alls som Bitterfittan med massa skam och skuld för att man lämnar sitt barn. Snarare lycklig för att jag verkar hitta lite av mig själv igen efter ett omskakande år. Tack äpplekroppen för att du har orkat! Tack äpplekroppen för att jag har fått en bebis som snart fyller ett.

Jag vet vad jag ska göra. Jag ska fortsätta skriva.

En annan sak som jag inte vet hur man förhåller sig till ännu: när ett annat barn slår mitt barn. Vad säger man? Jag har sagt ifrån med ganska mild ton: "du får inte slå honom". Men mammorna som har varit med - de har näst intill tröstat - TRÖSTAT - sitt barn. "Gullepluppen inte ska du göra så, snutt snutt."

Är det så man får ett barn att inte slå andra barn?

En del nyblivna föräldrar (ja, hyfsat nya) som vi träffar vill jämföra våra barn med varandra. Från vem som kryper till vem som kan sätta ihop legobitar. Min son "vinner" i klädstorlek, men annars är han nog inte först med något. Vad jag vet. Men det här jämförandet går ju över styr. Häromdagen petade en förälder min son i munnen för att räkna hans tänder. Fy!

Bebin snor vällingflaskan för att skaka precis som en brat i Båstad med champagne. Han fnissar och skrattar när jag säger "nej". Och jag kan inte låta bli att fnissa jag också. Idag sa han nej själv för första gången. Hej, kaka, mamma och nej. Är det dina första ord bebispojken? Helst säger du hej till främlingar.

Det blir svårare och svårare att styra vår sons sovklocka. Han vill bara sova en gång mitt på dagen. Hemma i sängen, allt annat är skit. Det håller i några dagar, sen blir han så trött så trött. Nu har han däckat alldeles för sent på eftermiddagen. Oj. oj. Men ikväll blir det bad för första gången på länge för gipset är av och om ett par dagar fyller en av hans små kompisar ett. Ettårskalas! Det är så stort. Kanske därför mat-och sovklockan krånglar. För stor för två sovstunder, men för liten för en.

Här får du en skön gammal serenad!

Med benet i gips. Och rycker i tv-sladden och skrattar högt när jag säger "nej".

Har hängt med en tvååring under förmiddagen. Han däckade vid kl 13. Jag vill däcka nu. Hur orkar man ett barns tempo? Eller alla ni som har två, tre små knattar?