bridgetjonesblirmamma

Jag älskar spets, och för några år sen började Prada och i år finns spetsar till och med på Gina Tricot. Köpte en vit spetsklänning ur en provkollektion för länge sen, hade den på min chefs 40-årskalas. Den kommer jag inte i längre, attans! För den hade varit perfekt till ett borgerligt bobo-bröllop. Hade jag velat vara haute hippie och se vintage ut finns den här fina klänningen på Net-a-porter:



I helgen ska jag inte jobba (eller jo, lite). Jag ska sätta mig på ett flygplan och läsa bröllopstidningar som jag fått av mina fina vän C.

Jag har hittat roliga strutsfjädrar på Panduro som jag funderar på att ha i brudbuketten! Och en riktigt dyr klänning från London. När jag gifter mig vill jag känna mig exakt som Madonna i den här klassikern: (Eller som jag kände mig när jag såg den som youngster. Supertuff och på festhumör och att jag kunde få vem jag ville. Mr Darcy!)

När barnen är sjuka vad gör man då? Vår son vill fylla koppar, decilitermått och kannor med vatten, men helst vill ha gå ut med 39-40 graders feber. Vi säger nej. Sonen uttråkad. Men nu finns det ett mellanting. Han följer med ut på lilla balkongen och tar med spade och hink och öser jord i den nya krukan som vi planterat penséer och murgröna i. Sen hämtar han vatten och vattnar. Imorgon väntar mer VAB. Vad ska vi göra då?

Min son har feber och då är han en sån liten älskling. Som lägger huvudet mot min axel och somnar i Mr Darcys knä.

Undrar hur alla andra hinner med. Småbarnsföräldrar med tre knattar och heltidsjobb. Eller gör dom det? Jag har snart varit mamma i två år och jag får inte ihop det med ett barn. Och så ska man fylla på glaset. Energiglaset. Med rätt mat, motion, umgänge, egentid osv. Så att man inte tuppar av och går in i väggen och tappar bort sig själv. Jag trodde att man blev coolare när man blev äldre, mer säkrare på sig själv och med möjlighet att bita ifrån. Det går sådär för mig. Eager to please. Alltid. Usch!

Det här med klackskor är ju att glömma sen graviditeten. Hade ett tag stövletter när Mr Darcy var pappaledig och jag ville vara flott på jobbet. Men att gå till dagis med mockastövletter från Filippa K är ett nejnej. Min son äter gammal snö och sand och is och plaskar som en fisk i de djupa lerpölarna på gården. Och det är sand över hela gården, som om den aldrig sett en sopborste. Alltså är min son blöt och extremt sandig om galonbrallorna, händerna och runt munnen och på mössan varje dag när jag ska hämta. Idag fick jag tvätta min jacka när vi kom hem. Det går liksom inte att neka sitt barn en kram när man kommer. Någon som varit med om detta? Va fasen har man på sig själv när barnet leker i galonbrallor och lervälling?!

Och åh va jag längtar efter mina girls. De är spridda i flera städer och länder. Men idag blir det lunch med en av dem. Fint soundtrack, Paloma Faith och underbara New York passar så klart grymt bra till SATC 2!

Och ska säga upp mig. Känns väldigt spännande att gå vidare! Även om det inte är New York så är det faktiskt ett karriärkliv mitt i småbarnsmammalivet.

Jag fattar att kändisarna bär omkring på sina knattar med tanke på alla paparazzis ooch så vidare som jagar dem. Mr Darcy och jag bär gärna omkring på vår knatte. Men igår sa han ifrån, ville gå själv i vårsolen. Bra! Men oj, härtsnörp när det kom bilar på skogsvägen och vår son är en stark liten kille som lätt kan slita sin hand ur mammas. Och apropå att bära. Mr Darcy köpte bärsjal på Blocket och jag köpte Babybjörn. Inte använda! Bebin hatade dem. Sen såg jag en fyraåring i en sån där hippiesele på sin mammas rygg häromdagen utanför ICA. Att bära eller inte bära, det är frågan!

Vi måste hinna! Snart finns det ingen tid alls och Mr Darcy och jag har inte ens kommit till inbjudningarna till vårt bröllop. Hallå! Vilka är vi för några? Några som sumpar chansen att ha världens roligaste fest? (Såna måste planeras. I know.)

Det är så fint med skrivmaskinstext. Vill ha! Och något med blommor.

Min vän som jag känt sen jag var lika liten som min son är nu har blivit mamma för första gången. Grattis! Snart kommer en piggekott på posten till din fina lilla son. Välkommen till jorden!

Undra just varför den här filmen påminner om mitt liv? Haha!

Vår son är inte rädd för något. Han hoppar från fönsterbrädan om han kan och dyker rakt ner i sängen. Han står på huvudet i sandlådans leksakslåda utan att säga ett knyst. Han klappar ormar på Skansen. Han blir pussad av stora hundar och skrattar högt. Och sen så ser han en liten flicka som han blir förtjust i. Bara då ser jag hur min son tvekar och stannar till. Men han vågar fånga flickans blick.

Frukost på sängen tillsammans, morgontidning, brittiska InStyle och Grazia. Strålande sol. Utsikt över vattnet. Barnvakt. Inte behöva gå upp klockan 6 och leka. För första gången sen vår son föddes. Underbart!